Mitt låtskrivande kommer få ett LYFT
av Susanne Holst
VI HAR BLIVIT MED HUS MIN SAMBO OCH JAG.
Det finns så mycket vi vill slippa med innerstadens buller. Visst är det mysigt att komma hem en fredag från jobbet och bara gå ner i källarvåningen till pizzerian eller ta en sväng runt hörnet till Thai-stället. Jag kommer troligtvis att sakna närheten till alla butiker på St Eriksplan och den där känslan av att polare spontant ringer på dörren när de ändå befinner sig på gröna linjen.
Familjens tredje medlem whippettiken “Isa” kommer å andra sidan snart att få springa fri i en egen liten äppelträdgård. Ja, fördelarna är många. Det kommer att bli grymt skönt att slippa få in grannens cigarettrök i sovrummet när hon känner för att ta ett bloss på balkongen nedanför vårt fönster vid tvåtiden på natten. Jag kommer inte heller att sakna grannarnas barn som bor mitt emot eftersom de skriker och slamrar dagarna i ända.
Det bästa av allt är att jag själv inte behöver ta någon hänsyn till väggangränsande grannar. Det innebär att mitt eget låtskrivande kommer att få ett lyft. När jag i nuläget får en låtidé så tassar jag försiktigt ut i vardagsrummet med min Iphone och sjunger viskande in den melodislinga jag allt för världen inte vill glömma.
Ni vet hur det är. Den sista låten man skrivit är alltid den bästa. Nej, nu kan jag äntligen sjunga ut fritt och högt! Varje rum i huset ska invigas och akustiken undersökas. Gitarren ska strängas om och spelas ljudligt och klart. Jag är egentligen inte någon gitarrist men vem bryr sig längre? Inte mina grannar i all fall. Bye bye betong. Välkommen ljudliga grönska!
Susanne Holst