Liliths krönika 2011:2

Vi relaterar ofta till musik

av Signe Rudberg

Krönika  2011:2

Vi relaterar ofta till musik när de svåraste eller de gladaste minnena dyker upp. Vad minns jag av barndomens tidigaste stunder…? ….Jo, kanske en vaggvisa eller en låt från radion?

Ett barndomsminne : “Är du kär i mig ännu, Klas-Göran” med Lill-Babs. Vår fräsiga barnflicka, Anita, kanske var hon 20 år, stod och sjöng den i vårt kök, till radion. Och jag gjorde väl så stora ögon att hon blev sur. “Vad glor du på?” sa hon. Jag visste inte vad jag skulle svara. Denna slagdänga var så laddad och kraftfull.

Annars spelades ofta glad och svensk jazz, på radion. Jazzen influerade populärmusiken. Men de flesta svenskar ville inte ha “äkta ” jazz,den var alltför främmande. Men det svängde i populärmusiken,lite lagom.Under 1960-talet började det också poppa. Som heta popcorn i en kastrull exploderade allt, det kom en ny musik.

I want to hold your hand, sjöng Beatles. Kärlek. Skulle jag få uppleva detta? Tänkte jag.

I lågstadiet sjöng vi barn, i Granskolan, i Uppsala, av någon outgrundlig anledning”Morgon mellan fjällen” på morgonen.Varför?Några fjäll syns ju knappats på Uppsalaslätten. Så jag tänker mest på min underbara skolfröken, då jag hör den psalmen. Hon lät mig spela på tramporgeln en gång. Vilken lycka.

Och nu, när min gamle far nyligen gått bort, tänker jag på grekiskan Melvina Mercouri, med sin hit “Aldrig på en söndag”.Den hade han på en skiva. Och så Taube-låtarna.Vi sjöng och sjöng.

Min far spelade piano.”Rönnerdal han skuttar”…”Här kommer Fritiof Andersson, det snöar på hans hatt”.

I ensamhet prövade jag att bara låta tonerna ljuda på pianot. Jag prövade mörka, dova klanger – i bastonerna – och despröda, ljusa klangerna längst upp på skalan. Där satt jag och lekte. Och just så skulle livet bli. Lätt och ljust. Tungt och mörkt. Och så alla dagar där emellan, då nåden att få leva en ny dag räcker.

Signe
(Signe Rudberg Selin, sekreterare Lilith Eve)