Liliths Krönika 2006:1

Vad är de som går och går….?

av Lena Vendel

krönika 2006:1Ja, svaret skulle kunna vara Carola men jag syftar inte helt otippat på tiden.  Ahhhhhh, hur ska man hinna – med – allt?! Det är kanske det där sista ordet som gör att det spricker? Allt. Smaka på det: Allt. Det är tungt! Det säger sig ju egentligen självt att utan överjordiska krafter så går det inte (det är bara tiden som går…). Och om nånting så känner jag mig snarare underjordisk just nu. Men ändå försöker jag precis som de flesta andra; hinna – med – allt.

Okej, om vi plockar bort det sista ordet, och försöker hinna med. Hur smakar det?
– Hej Lena, hur är det?
– Jo, det är bra men det är lite mycket nu.
– Hur menar du?
– Jag känner att det är svårt att hinna med.
– Hinna med vad då?
– Allt…

Aj, där kom den ändå… Min sambo tycker att jag ska skriva listor. Men ni vet hur det är, listan blir längre och längre utan att man stryker något och sen tar papperet slut och man börjar skriva på lappar och till slut ägnar man sin dyrbara tid till att organisera och sammanställa alla listor.

Men i brist på annat så gör jag ett nytt försök och hoppas att det begränsade formatet på denna krönika kommer att göra listan överskådlig… Jag vill hinna med (utan inbördes ordning!):
– Mina jobb (två stycken: informatör och restaurangchef)
– Mina djur (två stycken: katt och hund)
– Min älskade (bara en…)
– Min musik! (skriva, spela in, giga, skicka pressrelease, öva munspel och – så – vidare!)
– Mina vänner (lagom många, men jag vill hinna träffa alla lagom mycket!)
– Träna (en sund själ i en rund kropp, eller hur var det nu igen…)
– Mitt hem (bara tre rum varav ett bör renoveras och samtliga städas)
– Mitt liv, tyvärr så har jag bara ett…

Tror jag gör ett temporärt stopp här… Inser att jag inte kommer att kunna stryka något, utan att “allt” är en pågående process, ja i ordet “allt” ligger i själva verket livet. Och livet är ju gott!

Nä, hinner inte skriva mer nu – måste leva!

Lena Vendel
2006-03-19

“Take me back the years are running by too quickly I feel old. I used to take it day by day but now the moments glide away.” /LV